Till toppen av sidan
Nav

Ordf. brev Nov. 02

1 november 2002

Hej på er alla!

Nu har det gått några veckor sedan hemkomsten från Milano och den 8 oktober 2002, ETT år efter Olyckan. Det kändes väldigt tomt när man väl kom hem igen efter den resan, konstigt nog ännu mer tomt än innan. Jag kan bara beskriva det som att den 8 oktober 2001 stängdes dörrarna bakom oss till vårt vanliga trygga liv, det liv vi alla hade valt, med dom människor vi älskade, ville ha omkring oss och leva med resten av våra liv. Nu blev det ju inte så som vi så HÅRT fått erfara, och när vi sen stod där ett år senare ute på Linate på denna helikopterplatta, för att vänta in ett klockslag som vi inte kunde förhindra skulle komma, så kände man sig lika TOTALT HJÄLPLÖS som man har känt så många gånger efter Olyckan. Att inte kunna vrida klockan tillbaka och att inte kunna ropa STOPP lyft inte… Men vi kunde inte göra något. Det som hände hände och idag vet vi nog alla varför SLARV och, det gör inte att det känns lättare, ilskan börjar ta plats. Det är nog bra att man får ut den också, bara det blir på dom som ska ha den. Så när den 8 oktober 2002 var över och man var på väg hem, så kändes det som om vi alla hade tvingats genom ytterligare ett par dörrar där ännu en ny del av livet tog gestalt.

För min del kändes det första året som en vecka, och den första veckan efter hemkomsten som ett år. Kanske därför att så många runt omkring en nu tyckte, OK nu har ju ett år gått och då förväntar man sig av oss att allt ska vara bra. Men det tar tid och det måste få ta tid. Alla är vi olika och bearbetar på just det sätt som känns bäst för oss. Inget är fel eller rätt. VI väljer själva det som känns bäst. Men vi alla vet ju att tiden läker inga sår, den bara mildrar, den lägger en mjuk hinna över så att vi alla lär oss att leva med det som hänt. Sida vid sida med oss kommer våra älskade alltid att vara med oss, men dom får inte stå framför oss, för då ser vi inte NUET – LIVET.

Nu kommer föreningen att på allvar börja arbeta med flygsäkerhet och inte minst flygplatssäkerhet!!! Så nu får dom det berör se upp.

Hur många av er är intresserade av att träffas i Stockholm och äta julbord i mitten av december? Om ni tycker som oss i styrelsen att det är en bra ide´, hör då av er så FORT ni kan!!!

Livet kan inte levas i forntid och inte heller i framtid, så lev nu!

En stor kram till ER alla

Anette Forsman