Till toppen av sidan
Nav

Ordf. brev Juli 03

11 juli 2003

Hej på Er alla!

Ibland konstigt nog så går tiden fort även för mig, det har legat i bakhuvudet länge nu att jag ska skriva ner om vår resa till Rom som var den 13-14/5, men inte förens nu fanns tid för att sitta ner och skriva, ja man brukar väl säga bättre sent än aldrig så jag hoppas att även ni tycker det, inte för att jag skriver utan för att korten från dom olika träffarna kommer till allas överblick, vilket kan ge ännu mer minnen för det är ju dom vi är så rädda om!

Ja, resan till Rom var en fin men stressig händelse, allt skulle ju gå så fort och det är inte lätt att hinna med allt.

Tänk bara på hotellet när alla ville ut i stan titta i affärer äta god Italiensk mat besöka Colosseum och dessutom hinna hämta ut sina biljetter till påven mellan kl: 18 och 20. hur skulle vi få ihop det, men det gick liksom så mycket annat, kanske för att vi lärt oss att allt måste gå! Det går även om det är kämpigt!

Morgonen efter var det om möjligt lite mer rörigt, det va inte lätt eftersom det var så mycket folk och alla skulle hitta sin buss och iväg till det stora besöket. Ja det var ett annorlunda och stort besök, hur ofta är man och tittar och lyssnar på påven och är så nära? Ja, jag är det aldrig, förutom denna gång, det jag inte tror att alla vet är att alla dom olika grupper som påven ropade upp och gav sin välsignelse har stått i kö för det väldigt länge, VI anhöriga fick en inbjudan från påven att komma dit och att få hans välsignelse, det är en stor sak som vi alla bör känna oss hedrade av. Jag tycker därmed inte att det pressen skrev var rätt.

Efter att vi ätit en god lunch och en massa god dessert!(vid Rom flygplats,) som våra Italienska vänner ordnat så tog vi bussarna vidare till denna fina plats, ja jag kan inte skriva rondell för det gör inte rättvisa till vad man känner för denna cirkel med vackra planteringar och dom vita duvor som släpptes ut, ”LARGO LINATE 8 OTTOBRE 2001 PER NON DIMENTICARE ”

Jag kan bara hoppas att alla dom italienare som arbetar inom flyget på Roms flygplats alltid tittar dit när dom kör förbi eller sitter på kontoret och tittar ut, och att dom tänker, ”idag ska jag göra mitt allra bästa och mer, för att en sån här olycka aldrig ska få hända igen!!!” ja vi kan bara hoppas, men en sån här plats utanför alla flygplatser kanske behövs för att verkligen tala om för dom som arbetar där vilket oerhört VIKTIGT arbete dom har och bör göra!!!!

Försök att njuta en stund då och då, och när det känns tungt tänk då att vi är många i samma situation, vi har varann, alla vi anhöriga till dom 118 älskade människor, som (tror jag) väntar på oss en dag, men som vill att vi lever här och nu först!

Jag och alla andra i styrelsen önskar ER ALLA en skön sommar

Kram
Anette