Till toppen av sidan
Nav

Ordf. brev Okt. 04

8 oktober 2004

Några tankar en dag som denna (8 oktober)

Igår för tre år sedan, den 7 oktober 2001, såg livet helt annorlunda ut. Det var söndag och vi förberedde oss för veckan som skulle komma. Barnens skola och vuxnas arbete skulle mötas med tidsplanering. Men det vi inte hade insikt om då, var att bara njuta utav allt det vi då bara tyckte var vardag, då allt gick på rutin, hösten hade kommit och träden tappade sina blad. Vi kunde gnälla på att sommaren var för kort, höst och vinter för långa…. Ja tänk om vi då vetat vad som skulle hända i våra liv en dag senare, några få timmar…. senare.

Det var tur att vi inte visste!

Idag för tre år sedan den 8 oktober 2001 rasade livet totalt, det var som att falla ner i en avgrund utan botten, bara ett svart stort hål, vi föll handlöst.

En tid senare vaknade vi upp, fast då i en bubbla. Denna bubbla levde vi i ganska länge, det var för jobbigt och gjorde för ont att komma ut ur den. Vi var ju då tvungna att inse fakta, dom vi älskade kom inte hem igen….dom åkte på en evig resa, och vi kommer att fortsätta leva med vår eviga saknad och sorg.

Men trots alla tårar och all saknad så vet vi ju långt där inom oss att alla dom som gick ombord på sk 686 inte skulle vilja att vi inte fortsatte att leva, leva för och åt dom.

Tänk om vi människor skulle födas med den erfarenhet vi alla anhöriga så dramatiskt fått lära oss, vad mycket vi skulle göra annorlunda, vara ännu mer rädda om varandra och kanske inte gnälla om att sommaren blev för kort.

/ Anette